Åkte till Alliston idag som är tre timmars bilfärd från var jag bor. Åkte med två rotarianer från Bellevilles klubb för ingen från min klubb skulle dit. Det var en mycket intressant biltur må jag säga. Den ena mannen var med om en tågolycka 15 år sedan. Han hamnade UNDER tåget och har nu amputerat både arm och ben. Han lever!! Chansen är 1 på 10 att man överlever något sådan men han gjorde det. Hela han strålade av energi och han har verkligen prioriterat om vad han anser vara livskvalité efter det. Tar vara på varje dag som han sa att om han hade dött idag hade han inte ångrat någonting och dött lycklig. "Do or Don't" var hans motto och han sa finns det "Will" finns det en "Way". "Tack vare olyckan" kom han med i Rotary som blivit en ledpelare för honom. Jag fick mig verkligen en tankeställare om att man borde uppskatta allt man är med om och alla fördelar man faktiskt tar del av och alla nära och kära som finns där för en.

Väl där träffade jag alla härliga utbytesstudenter från 12 olika länder. Konstigt nog är det européerna jag går bäst ihop med men antar det är för att man har ganska lika värderingar och lätt att kommunicera då vi hanterar engelskan på ett helt annat sätt än sydamerikanerna. Det var en "Foundation Walk" som var på programmet för att skänka pengar till välgörenhet. Vi gick en härlig promenad på 3,5 km (den längsta av alternativen jag tvingade alla utbytesstudenterna att välja den). Jag ville minsann gå för jag får ju aldrig chansen att promenera här. Alla är så himla bilburna oavsett var vi ska. Alla i min ålder har princip körkort så det är ganska najs i och för sig. Men ändå jag vill gååå!! Inser i vilket fall som hur bra man har det hemma där man kan ta sig med cykel, gå eller ta buss och tåg överallt. Här är jag helt bunden av att någon kör mig hela tiden.

Kvällen spenderades hos deras mormor och morfar som lagat god middag, efterrätt och vi spelade biljard tillsammans. Hade en gammal klocka som tickade ljudligt precis som farmors och farfars klocka gjorde i deras gamla hus (inte säker på om de har det i sin nya lägenhet). Tänkte i alla fall mycket på farmor och farfar ikväll och hur mycket de betyder för mig. Farmors genorositet är oslagbar och middagarna hon anordnar är alltid mycket aptitliga. Farfars goa skämt och kloka ord är inget man vill komma ifrån heller. Hade önskat mina släktingar på mammas sida bodde närmare Skåneland än vad de gör. När jag kommer till Norrland serverar alltid min gulliga mormor de hungriga vargarna riktigt god mat oavsett det är broccolipaj eller renkött. Kärleken vimlar i Björkarnas stad! :)