På något sätt måste jag ju hålla igång här i Lille och första tanken var att börja gymma och gå på pass. Men sen tänkte jag att varför gymma när man kan testa en ny lagsport? Jag fick för mig att börja med volleyboll för på somrarna ser det så himla härligt ut med alla som spelar på stranden. Hade jag någon erfarenhet sedan tidigare?? Nej, nej men det ska väl inte hindra en? Jag mailade olika klubbar i närheten och berättade precis som det var "en sportig au pair som inte talar franska och inte har någon tidigare erfarenhet av volleyboll". Det här med att sälja in sig själv lyckades jag kanske inte riktigt med i mailet men, men ärlig var jag i alla fall.

Hursomhelst fick jag ett par svar och bestämde mig för att prova den här sporten. Idag var nog fjärde gången jag var på träningen och det är riktigt kul. Jag är helt klart den sämsta spelaren men det betyder ju att jag bara kan bli bättre(!)

Dagens mål med att få barnen utanför husets dörrar misslyckades dessvärre... Jag föreslog att gå till simhallen eller att gå på bio men inget passade de små damernas starka viljor. Att försöka tvinga dem hade bara blivit pannkaka. Istället fick vi göra det bästa av situationen. Jag bjöd hem två kompisar som också är au pairer och då var barnen som två små änglar. Vi gjorde figurer i lera och målade en tavla tillsammans.

Jag och måla har ju aldrig riktigt gått hand i hand. Inte ens som liten ville jag sitta och måla.. Nej då hade jag hellre loppis på gatan. Så jag får väl passa på att ta igen all min kreativa förlust nu när jag spenderar mestadels av min tid tillsammans med barnen.

Mitt misslyckande idag med att inte få ut barnen betyder inte att jag har misslyckats för evigt. Det kommer en morgondag och då har jag tänkt ut en ny strategi. Måste erkänna att jag är ganska nöjd med dagen trots allt. Jag har fått yra rundor på volleybollplanen, umgåtts med vänner, lekt med barnen och mår bra både psykiskt och fysiskt.

Första dagen som jag ansvarar för barnen under deras lov. I Frankrike har alla barn som går i skolan fyra veckors skolgång och därefter två veckors lov och så fortskrider det. Bordskämda? Kanske, men som au pair blir det tvärtom. Så fort de har lov blir det dubbelt arbete för mig. 

 

Dagen spenderades med att spela badminton ute i det fina vädret i deras trädgård, fixa fina håruppsättningar på både dem och dockorna, spela spel och dansa med Wii. Inte att de ville följa med på Zoo i Lille som jag föreslog inte. De skulle bestämt stanna hemma... Målet för morgondagen är att få med dem ut på något slags äventyr utanför husets väggar. 

2 månader i Frankrike och nu ska jag få tummen ur röven! Det här med att blogga har jag tänkt på ända sedan jag kom hit men inte att jag tog tag i saken inte. Men jag ska inte ödsla tid på att bittert ångra det utan istället får jag glädjas över att jag hade mer tid att upptäcka omgivningen och etablera mig här med nya vänner och familjen som jag jobbar som au pair hos.

Lille är Frankrikes fjärde största stad sett till folkmängden, efter Paris, Marseille och Lyon. "Märkligt, jag som inte hade hört talas om Lille..." kanske du tänker. Ja tyvärr får städerna i norr inte lika mycket uppmärksamhet som de i söder och huvudstaden förstås. Men Lille är en väldigt fin stad. Lite tröttsamt att det tar 45 minuter med lokaltrafik att ta sig in till centrum och drygt en timme till universitetet där jag läser franska från huset där jag bor dock. Jag är så bortskämd i Helsingborg där vi har nära till allt(!)

Ofta känner jag mig som en liten utomjording som har hamnat på fel planet när jag sitter ner på tram (spårvagn/tunnelbana) och det bara är fransmän och fransyskor som omger mig. De pratar snabbt och jag förstår inte ett dugg. Jag har "lyckats" betala femdubbelt tack vare att jag inte förstod hur biljettmaskinerna fungerar så jag tryckte kortet mot maskinen flera gånger tills jag insåg att jag betalt för fem resor...

På tågstationen har jag yrat rundor och letat efter en papperskorg för att slippa skräpa ner tills jag insåg att de använde gula lådor på marken för att människor inte ska kunna gömma bomber i papperskorgar. Snacka om att lita på sin egen befolkning...

Nu ska jag förhoppningsvis kunna uppdatera min blogg lite mer regelbundet. Alltid att sätta igång som är det svåra. Hur svårt det nu var att publicera detta första inlägg när jag redan hade skapat en blogg sedan tidigare!?

P.S: Jag behåller bloggen som jag använde i Kanada så ni får acceptera att layouten och omslagsbilden är en smula missledande...