Det tar ett tag att känna sig hemma och "lära känna" ett nytt ställe. Men nu efter ca. 3 månader har den känslan infunnit sig. Jag har vänner som jag litar på, vet vad som finns i närheten och känner igen folk på gatan. Tanten som jobbar på bageriet hejar alltid glatt, på caféer dyker bekanta upp och jag har skaffat mig mitt eget lilla kontaktnät. 

 

Igårkväll tog jag initiativet att möta upp några vänner i stan. Au pairer och andra vänner som jag träffat under min tid här (på event och genom att prata med de som sitter bredvid en på bussen). Ja varför är vi egentligen så rädda och reserverade!?! Tänk vad många intressanta människor vi går miste om varje dag pga vi är så skygga(!)

 

Vi blev totalt åtta tjejer som träffades på en bar och njöt av onsdagskvällen med prat och skratt. En tjej från England som var au pair förra året berättade att de alltid brukade träffas på onsdagar och ha "Wine's-days". Så fr.o.m  nu tror jag att Wednesdays blir Winesdays. Onsdagar är för övrigt den tuffaste dagen för de flesta au pairer då barnen är hemma hela dagen och det ska lagas både lunch och middag. Att träffa sina vänner på kvällen gör att man har något att se fram emot. 

 

Jag passade på att lära mig hur man gör lasagne. 1,5 timme tog det innan den stod redo. Ja det här med att vara snabb i köket med sin matlagning... Det stadiet har jag inte riktigt nått upp till än. Men gott blev det och nu kommer jag uppskatta andras lasagne ännu mer i framtiden. Det är ett stort plus när man lagar olika måltider - man inser vilket jobb som ligger bakom och uppskattar andras matlagning mer. Risotto är en annan maträtt som jag gav mig på. Men det var nog att ta vatten över huvudet.. När receptet dessutom var på franska så jag var tvungen att ideligen använda mig av Google translate var det inte gjort i en handvändning.